Sofias styrka

Jag har alltid haft ett ganska komplicerat förhållande till mat. När jag var liten tyckte jag bara om en vissa sorters mat (pasta, kött, skaldjur, potatis, ost) och det jag åt var mycket salt, sött och/eller fett. De enda grönsakerna jag åt var i princips majs och morot. För ungefär 5 år sedan fick jag jättemycket problem med min mage. Jag hade kramper, fick ofta springa på toaletten, och var illamående väldigt ofta. Innan dess hade jag klarat mig bra med mitt sätt att äta, även fast jag ofta fick fruktansvärda sockerdippar och det gjorde också att jag ofta hade svårt att koncentrera mig och gjorde mig väldigt trött. Jag tänkte dock inte på att det berodde på maten, eftersom jag var ett barn/tonåring och inte visste bättre. Men när jag kom upp i 20årsåldern och fick de här magproblemen, så gick jag till en dietist, då jag inte fick någon hjälp av sjukvården ("Du har nog bara en känslig mage"). Det visade sig att jag hade en överproduktion av jästsvampar i tarmarna, så kallad Candida (Länk). Candida ska finnas i tarmarna normalt som en del av de naturliga bakterier som hjälper till att ta hand om maten, men överkonsumtion av socker och stärkelse hade gjort att det blev för mycket, vilket ledde till mina problem. Det skulle botas med sockersvält, eftersom det är det är jäst, socker och stärkelse som jästsvamparna lever av. I 3 månader fick jag inte äta rotfrukter, bröd, exotisk frukt (banan, apelsin etc), fläskkött, ris (endast råris), pasta, fruktjuice, mjölk (dock grädde och kvarg), söta grönsaker som exempelvis majs, läsk, alkohol och såklart alla former av snacks, bakverk och godis. Förstår ni hur svårt det var för en person som mig som levde endast på den maten som jag inte längre fick äta? Det gjorde att jag fick börja tänka i helt andra banor med min kost, och var tvungen att prova på nya grejer som jag tidigare avfärdat som "inte gott" (trots att jag knappt hade smakat); Linser, bönor, fisk, grönsaker, quinoa, ägg i alla dess former, baka eget bröd, nötter och fröer, mörk choklad - det blev en del av min vardag. För äta bör man, annars dör man! Trots att det såklart var SKITJOBBIGT i början (tänk julafton utan julskinka!), så lärde jag mig enormt mycket om mig själv och min kropp. Idag äter jag helt vanlig kost. Och då menar jag inte att jag gick tillbaka till hur jag åt innan, för det var absolut inte bra. Jag lärde mig vikten av att äta bra, och vad just min kropp behöver. Jag äter nu varierad kost och följer tallriksmodellen som standard. Jag har lärt mig att äta (och tycka om) olika sorters mat, speciellt grönsaker. Självklart unnar jag mig godis och sådant någon gång i veckan, men jag gömmer inga chipspåsar i garderoben längre som jag kan ta fram när suget eller hungern sätter in, som jag gjorde i tonåren.

 

Folk kanske kan uppleva det som att jag är "präktig" om jag tackar nej till socker (vilket jag är tvungen att göra ibland om jag känner att jag redan ätit för mycket), men det är för att jag vet hur illa det kan göra mig. Idag mår min mage bra, och jag kan äta allt med måtta utan att må dåligt.