Sofias styrka

Tabu
I denna stund ligger jag i min säng. Utanför är det klarblå himmel och 30 grader varmt i solen. Jag funderar mycket på vad andra människor gör. Det är fullt upp med skolavslutningar, dop, bröllop, studenter, after works och få ihop allt på jobbet innan semestern. Men jag mäktar inte med. Kroppen har sagt nej, hallå, stopp i flera månader, men nu är det slutgiltigt. Det är lite så det känns ibland. Som att det ska vara såhär jämt nu. Fast det är såklart inte sanningen, men det är en känsla, en tanke, som är obehaglig oavsett.
 
Jag har kämpat med utmattningssyndrom i ganska exakt två år nu. Och för mig personligen har det känts som ett stort nederlag. För jag har alltid varit den som vill prestera, som vill se bra ut i andras ögon, som tagit på mig ansvar och velat så otroligt mycket. Vill otroligt mycket. Så när jag helt plötsligt inte klarar av de mest banala saker som att gå till jobbet, då slår jag ner på mig själv. Skärp dig, upp och stå, det är inte så farligt! Jag går en kurs i stresshantering en dag i veckan, där jag ska försöka lära mig selfcompassion. Att jag är bra som jag är, oavsett vad jag presterar. Att det är okej att inte vara den som är den, som är överallt och ska finnas där för andra jämt och ständigt. Men det är svårt, mycket av mina tankar och känslor präglas av frustration och rädsla. Vad kommer alla tycka om mig nu? Att jag är vek och svag, otillräcklig, att jag lämnar folk i sticket? Varför kan jag inte bara rycka upp mig och köra på? Grejen är bara att jag MÅSTE bortse från alla andra nu. Det är jag som ska stå i fokus, mitt välmående och vad jag behöver. Min terapeut kallar det för sund egoism.
 
Min utmattning har alltid gått i skov. Ibland är det skitdåligt och ibland glömmer jag nästan bort det. Därför kommer det alltid som ett slag i magen, och då vet jag att jag inte har tagit hand om mig själv som jag borde. Jobbat för mycket och haft för mycket på fritiden. Ingen balans. För lite vila. De senaste dagarna har jag sovit ungefär 12-15 timmar om dygnet. Har aldrig sovit så mycket i hela mitt liv. Och ändå är jag så trött. Jag känner nu när jag skriver den här texten, att det är svårt att fokusera, jag snubblar på orden och jag har svårt att hålla blicken stadigt på skärmen. Men jag känner att jag behöver skriva, behöver få utlopp.
 
Att vara så pass ung och utmattad är något som inte alla förstår. Det har nästan blivit som ett tabu, något man inte ska prata om, något att skämmas för. Folk har så mycket åsikter om psykisk ohälsa och utbrändhet, kanske speciellt när man är ung. "Hur kan du redan vara utbränd, du har ju knappt börjat jobba? Hur ska du orka hela vägen till pensionen? Jag kan ju förstå att man blir trött när man jobbar och har småbarn, men du? Kan du verkligen vara utmattad? Du har ju bara dig själv att tänka på. Är du kanske bara lite lat? För känslig?". Och jag vet inte vad jag ska svara. Jag får skuldkänslor. Känner skam. För det är ju precis de tankarna som finns där och som har gjort att jag har drivit på mig själv så långt att jag har blivit sjuk. Du kan mer! Du borde ställa upp! Du får inte tacka nej! Du måste få andras gillande! Jag har ju haft de här tankarna sedan jag var liten, ungefär sen jag började i skolan. När läraren sa att jag var duktig i skolan, men att jag pratade för mycket och var dålig på matematik. Det fick jag lära mig i första klass. Så i 20 år ungefär, har jag lagt grunden för detta beteende och dessa tankemönster. Att alltid visa mig från min bästa sida i ögonen på framför allt auktoriteter, annars var jag "dålig". Så utifrån detta har jag stressat upp mig och oroat mig för en massa saker helt i onödan, för att jag är rädd för att inte räcka till. Det är min stora utmaning, att bli snällare mot mig själv och inte anta att folk tycker si eller så. Så det är det jag har framför mig nu. Men först ska jag vila.
 
Nystart
Hej vänner! Long time no see! Strax före semestern så hade jag så väldigt mycket att göra på jobbet, och när semestern väl kom så snurrade rutinerna ur helt. Jag tror att jag aldrig har sovit så mycket under en sommar NÅGONSIN. Jag kunde gå och lägga mig runt midnatt, sova till mitt på dagen, och framåt femsnåret på eftermiddagen var jag ändå tvungen att ta en tupplur. Men det behövdes väl just då. Jag har haft en lång startsträcka efter sommaren, med mycket att göra och med mycket tankar och idéer i huvudet som jag inte alltid fått utlopp för. Så nu har jag bestämt mig för att starta upp bloggen igen! Jag tycker om att skriva om händelser, tankar och känslor, det hjälper mig att bearbeta livet på något sätt. Jag är ju även aktiv på instagram (@sofiacandersson) men det är inte alls samma "luftande" att bara lägga ut bilder. Passande att börja på höstens första dag dessutom!
 
Jag tänkte börja dela med mig om några tankar från en föreläsning som jag var på igårkväll. Innan vi skulle dit beklagade jag mig för mina arbetskamrater och min sambo att "Åh, jag har ju jobbat sen 6 imorse och nu ska en på föreläsning till klockan 20 och imorgon börjar jag 6 igen, gud vad jobbigt". Inger Hansson hette föreläsaren. Och jag kan ärligt säga att hon berörde mig så innerligt med sin föreläsning, att jag har aldrig varit med om något liknande. Hon berörde många viktiga ämnen så som självkänsla, kommunikation, energitjuvar, yrkesstolthet och mod. Det var tre saker som hon berättade om som gav mig riktiga AHA-upplevelser som jag vill dela med mig av:
 
Våga vara lat!
Det faktum att vi kvinnor (oftast, enligt statistik) har svårt att bara sätta oss ner och göra ingenting. Att bara slappa. Män har sällan svårt med det. Män får också sällan dåligt samvete över att de "borde" göra mer än vad de gör. Och att vi - istället för att fokusera så mycket på allt runt omkring som "borde" göras - skulle må bättre av att våga vara mer lata. Att vila. Att komma ner i varv. Känner man att man behöver en lugn stund, så tar man sig en lugn stund. Då kan man köpa hem pizza, man kan flytta tvättiden till en annan dag, man kan äta av det man har hemma, man kan lämna sängen obäddad (för vem bryr sig egentligen?) och man kan låta bli att åka och hälsa på den släktingen just idag. Att våga säga nej när kroppen och knoppen säger ifrån.

Måste kontra Vill!
Inger pratade om att det såklart finns en massa måsten i vardagen, som kan kännas jobbiga. Hon gav som exempel att hon måste sortera sina kvitton och sortera dem, så att revisorn kan få dem i slutet på varje månad. Vilket hon tycker är supertråkigt att göra. Och så tänker man så lätt att man "måste" göra det, vilket får det att kännas ÄNNU mer tråkigt. Men så sa hon att man kan vända på det: "Jag vill ha ordning på min ekonomi." exempelvis. Och för att få det, så behöver man sortera sina kvitton. Samma sak med: "Jag måste dammsuga." Öh, nej, det måste man inte. Men "Jag vill ha rent och fint hemma." och ja, då behöver man kanske plocka upp dammsugaren. Man får liksom väga måstet mot det man vill. Hur mycket vill jag ha det som jag får när jag har gjort den här jobbiga grejen? Då blir det helt plötsligt mer positivt!

5 bra saker varje dag!
Avsluta varje dag med att tänka på 5 saker som har gjort dig glad idag, istället för att ligga där i sängen och fokusera på allt du inte hann med, vad för jobbiga saker som möjligtvis händer imorgon, huruvida du kommer få tillräckligt med sömn eller inte... Jag provade igår, och det gjorde mig så himla lugn. Mina 5 bra saker som har hänt idag: 
1. Jag hade tid för meditiation på morgonen innan första barnet kom. Jag kokade mig en kopp kaffe, satte mig i soffan på jobbet och lyssnade på avslappnande musik. Jag bara satt där, rakt upp och ner. Jag är glad att jag fick den stunden.
2. Jag fick beröm av min chef efter att ha slutfört en uppgift.
3. Det var soligt och varmt ute.
4. Jag hade flera bra och roliga samtal med barnen på jobbet som gjorde mig glad.
5. Det är fredag och jag ser fram emot att få vila ikväll.
 
Det var bara några av de saker på föreläsningen som verkligen fick mig att tänka till. Får ni möjlighet att gå och lyssna på Inger Hansson, så GÖR DET FÖR GUDS SKULL. Jag kände mig lätt som en fjäder på kvällen när jag kom hem! Plus att hon är sjukt rolig, kändes som att man var på stand up ungefär. Det här med personlig utveckling är verkligen spännande! Skulle lätt vilja gå på flera sådana här inspirations- och motivationsföreläsningar. Nu ska jag slänga mig på soffan och vila ett tag innan det är dags för middag. Kände för något höstigt, så det blir gryta på kronhjortsskav och kantareller med pressad potatis. Önskar er alla en fin helg! ♥
 
Rester ifrån födelsedagstårtan på balkongen i eftermiddags
Köpte lite nya kuddar till soffan. Passande budskap med tanke på föreläsningen!
Vilse
Idag efter frukost gav jag mig ut på en löptur. Ni som följer min blogg vet att jag är ganska impulsiv och gillar att prova nya vägar. Så även idag. Jag gav mig ut på banvallen, och hade någon slags tanke om vart jag skulle springa någonstans för att få ihop en 5 kilometersrunda. Men jag sprang visst för långt, och helt plötsligt stod jag ute på Malstavägen (betydligt längre bort än vad jag hade räknat med)! Vilse i pannkakan igen, alltså! Som tur var såg jag en pilskylt dit det stod Norrtälje 5km, annars hade jag nog kunnat springa på ännu längre bort, haha! Med vänlig hälsning, Sämst Lokalsinne. MEN det resulterade i 3 personliga rekord: Längst löpardistans (7.78km), längsta varaktighet (1 timme på pricken) och mest brända kalorier (403). Jaha, nu kan man väl säga att jag har bemästrat 5 kilometer och lite till. Nu är det bara att träna för milen då! 
 
Dags för Pasta Carbonara á la Hälsa på fullkornspasta, kycklingbacon, äggula och massa grönt. Och så ska jag börja titta på nya säsongen av Orange is the new black. Hurra!